Thankful

Allmänt / Permalink / 0
 

Gånger som dessa uppskattar jag min kropp (om möjligt) ännu mer än vanligt. 

  Då den gör ont, eller ondare... när den säger ifrån. Säger stopp. 

 

Som en påminnelse till mig själv att jag inte är odödlig... att jag har begränsningar (hur lite jag ön vill acceptera det), som ett rop från min kropp till mig själv : att sakta ner, att stanna upp för att inte bara köra på i 180. 

.

 

Tack kroppen för allt du låter mig göra, vanligtvis. dag in, dag ut. Tack för du oftast fungerar, för att du låter mig träna, jobba med träning, pusha och utvecklas.

.

 

En låsning i bröstryggen som resulterar i nedsatt andningsförmåga. Som spridit sig längs bakre kedjan ner i benet. 

Kommer inte ihåg sist kroppen gjorde så ont. 

Kanske kom lägligt eller olägligt?

.

Men vet ni. Jag tror jag behövde det här. 

Jag behövde den här påminnelsen. 

.

Vad är det som är viktigt i livet? 

Jo att ha en fungerande kropp, knopp och hälsa. 

Att ha människor i sin omgivning som bryr sig, som man älskar. 

Att ha ett hem, ett jobb. 

.

Tänk att var och en av oss har en kropp som faktiskt fungerar väldigt eller i alla fall hyfsat bra. En kropp som bär oss genom livet. 

 

 

 

 

De gånger kroppen säger ifrån som min gjort igår och idag blir jag påmind, påmind att kroppen är något man inte ska ta förgivet. Något som fler borde ta till vara på, njuta av och visa tacksamhet för. 

 

Till top