Nervous

Allmänt / Permalink / 0

Jag är lite pirrig. 

Eller inte så lite. Ganska mycket. 

Men det är saker som känns lite skrämmande som får oss att utvecklas. 

Imorgon ska jag vara med på Tv4 i Malou efter 10 och prata om vägen från bruten nacke till elitidrottare och allt däremellan 

 

Det här ligger mig så nära om hjärtat.

Så mycket känslor, minnen, smärta och glädje.  

Den kamp jag tagit mig igenom. 

Från att vara elitidrottare med en ljus framtid, med drömmar och ambitioner om att en dag stå som världsmästare till att helt plötsligt förlora det som var mitt ”allt”. 

Att som 18 åring få höra att livet är så gott som över (ja för en elitidrottssjäl iaf).

Att inte veta hur framtiden ser ut. 

.

Att vara fast i en kropp som inte fungerar. Att vara fast, begränsad och beroende av någon annan. 

Det var så förnedrande att inte ens kunna ta sig upp ur sängen själv. 

Det var så förnedrande att som independent tjej behöva be om hjälp med typ allt. 

 

Jag som var van att träna 6-7 timmar om dagen låg helt plötsligt och stirrade upp i taket. Med bruten nacke. 

Som de skruvat ihop med metallplatta och skruvar.

 

 

Jag vet inte vad som var värst, den fysiska smärtan eller smärtan av att vara instängd i en kropp som inte fungerade. 

Jag kunde inte göra det jag alltid gjort. 

Jag kunde inte göra det jag älskade mest av allt. 

 

Om jag inte kan bli världsmästare, vad ska jag då leva för? 

 

Ja det kanske låter sjukt, men om man under den största delen av sin uppväxt haft det som mål, kämpat dag in och ut, stått över semestrar med familjen för att stanna hemma och träna... ja då blir det j*kligt tomt. 

Tomt i bröstet. Tomt i själen. Ja tomt.

.

 

 Någonstans i allt elände väcktes min nyfikenhet. Min nyfikenhet som gjort mig till den jag är... nyfikenheten undrade OM det kanske ändå skulle kunna gå? 

Tänk om jag skulle kunna göra det ”omöjliga möjligt”. 

Tänk om jag skulle kunna ta mig tillbaka? 

.

Jag hade inget att förlora. 

Så jag bestämde mig. Jag bestämde mig för att kämpa. 

Jag skulle göra allt i min makt för att ta mig tillbaka. 

.

Och såfort jag bestämde mig så gick det väldigt mycket framåt. 

.

 

Idag när jag föreläser använder jag mig av detta exempel. 

En förändring är svår. 

En förändring är skrämmande. 

Att inte veta vad som väntar... 

 

Men om man verkligen VILL ha en förändring så måste man prova. 

Men man måste BESTÄMMA sig. 

Fullt ut. 

Man måste vara så säker på sin sak så att man inte ger upp då det blir tufft. 

För det kommer det bli, flera gånger om.

 

Men vilja och beslutsamhet kan vinna. 

.

 

Det gjorde den för mig. 

Men det var inte en rak väg ska ni veta. 

En krokig väg som höll på att kosta mig livet än en gång. 

 

Men här står jag idag. 

Starkare än någonsin. 

Med en historia som jag hoppas ska kunna inspirera så många människor som möjligt framöver. 

 

En historia som handlar om känslan av att förlora livet, men att vinna det tillbaka. 

 

 

 Vi möts aldrig av en motgång som är större än vad vi klarar av. Jag tror faktiskt inte livet är menat att vara så elakt.

Kom ihåg att du fick det här livet för att du är stark nog att leva det. 

 

Never give up ❤️

 

 

Jag vill även tillägga att människorna i vår omgivning har en otroligt stor betydelse, så ta hand om dina relationer❤️ du vet aldrig när du behöver dem som mest.

 

Mina nära har betytt allt för mig under denna resa. Min mamma är min superhjälte. Utan henne hade jag inte varit här idag, det är en sak som är säker. 

 

 

Kram och ha en fin söndag nu allihopa, så ses vi kanske i rutan imorgon efter 10🙈

 

Till top