I'm coming back.

Allmänt / Permalink / 0
 
Första gången jag satte min fot i Australien på landslagsläger 2012 så kände jag att "här hör jag hemma" .
Kort därefter hände olyckan och livet stannade upp... men något som hjälpte mig i kampen tillbaka var min målbild om att en dag återvända till solsken och paradiset.
 
 
Jag gillar att nå mina mål så efter operationen, en lång och skrämmande rehabperiod, mycket om och men så var jag ÄNTLIGEN påväg tillbaka för ett landslagsuppdrag, denna gång med ihopskruvad nacke och jag var där som tränare eftersom jag själv var i så dåligt skick.
Kanske inte det bästa valet jag gjort i livet, men man lär sig  av sina misstag.
Och jag är fortfarande övertygad om att den resan räddade mig, trots att andra säger motsatsen.
 
Hamnade hemma i Sverige igen för att fortsätta rehaben och jobba med mina hjärnspöken.
Försöka hitta balans i livet och livsglädjen jag (tro det eller ej) tappat. Jag var helt lost. 
Smärtan inom mig och även den fysiska smärtan var så stark att jag blev desperat, desperat att dämpa den.. Så det gick ut över mitt välmående. (mer om detta kommer ni få veta, men inte nu)
 

Känslan av att Australien var mitt hem, där jag skulle bo resten av livet fanns kvar. Så så fort jag var redo hittade jag en väg tillbaka.
Denna gång skulle jag studera. 
men inte vad som helst eller vart som helst... utan på en av världens topp 3 bästa skolor inom mitt brinnande intresse träning och hälsa:
 
TAFE SUNSHINE COAST MOOLOOLABA
jag skulle  bli exercise specialist och personlig tränare.
 
Jag ville ju bli bäst på att hjälpa andra må bra och ta hand om kroppen eftersom jag inte hade överlevt om jag inte varit så vältränad och stark... plus att jag  inte "kunde" bli bäst i världen som elitidrottare längre (trodde jag då...) 
 
 
 
Som jag sagt förut så har jag alltid känt mig konstig och annorlunda, att jag inte passar in.
Att min positiva inställning till livet sticker ut.. 
Att jag är knäpp som är ärlig och säger vad jag tycker, ger komplimanger eller vill lyfta andra högre. 
I Australien finns ingen jantelag, i Australien är de flesta som mig, och jag får vara den jag är utan att sticka ut i mängden. 
Man är positiv, man är hjälpsam, man frågar hur andra mår, man gör det man kan för att hjälpa.
Man hyllar varandras framgång, inte kasta skit och avundsjuka...". Man bryr sig och öppnar upp. 

 
 
 
Helt klart de 2 bästa åren i mitt liv (so far). 
En plats jag trodde skulle bli mitt hem. 
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig och jag har fått uppleva det ena och det andra som har fått mig att inse att det som är viktigast av allt är familj och relationer. Relationer till sina nära men också till sig själv.
Jag vill inte bo i Australien om min familj bor i Sverige.... så enkelt är det.
 
 
 
 
Men jag har en stark dröm av att ha flera hem... att kunna kombinera Sverige, Australien och kanske även Italien....
 
 
 
Drömmare som jag är så har jag kämpat för att det ska bli verklighet... och jag är på rätt väg.
Har precis fått ett fantastiskt jobberbjudande, en riktig ära.
Jag är så glad att jag nästan spricker. 
 
Av alla studenter som studerat på min skola under alla år, har jag fått frågan att komma tillbaka. Som gästlärare och föreläsare.
ALLTSÅ WHAT?!
Fattar ni vilken grej. 
Jag är så rörd, stolt glad och tacksam.
 
Drömmar är till för att bli verklighet och nu ska jag äntligen få återvända till mitt "andra hem".
 
Men eftersom jag byggt upp så mycket här hemma och har mitt egna företag BREAK IT MAKE IT samt mina fantastiska kunder så kan jag inte bara dra dit på heltid (plus att någon gått och blivit kär)upplägget kommer därför bli periodvis. 
Jag kommer börja med en period redan nu i November för att se hur det känns och förhoppningsvis blir det fler perioder längre fram. 
 
 
 
 
Med det sagt; sluta aldrig drömma. Låt aldrig någon få dig att tvivla på din förmåga. Det är DU som avgör vad du kan eller inte kan. Punkt. 

 
Australia, I'm coming home❤️
 
 
 
Till top