Nerve damage?

Allmänt / Permalink / 0

 Alltså det sjukaste på länge hände idag!! 

Jag är så glad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen...
Jag har fått tillbaka lite känsel i min vänsterhand!!! 

Börjar nästan gråta när jag sitter här och skriver detta. 
Det kanske är svårt för Er att förstå, men för mig är det här något av det bästa som hänt på länge. 
Det är en lååång väg kvar, men detta är ÄNTLIGEN ett steg i rätt riktning <3
#onedayIwillbePAINfree

Att vara begränsad är nämligen bland det värsta jag vet.. som ni kanske märkt så vägrar jag tillåta mig själv att vara det (i de allra flesta fall)... och ja, ibland är det bra ibland mindra bra. 

 

Jag fick för 6 år sen höra att ett aktivt liv bara var att glömma. 
Men jag vägrade lyssna och har kämpat mig dit jag är idag.

Jag är evigt tacksam att jag aldrig gav upp, och tro mig när jag säger att det fanns dagar då det var nära. Jag gör mer idag än någon trodde skulle vara möjligt men vissa saker ser man inte från utsidan, men som jag strugglar med dagligen. 

Som min(mina) nervskador tillexempel

Att inte ha en 100% fungerande arm, att ha nervsmärtor som strålar på nätterna så man inte kan sova,  att inte göra det man älskar för man vet att det gör skadorna värre, att ha konstant värk men ändå försöka vara positiv... det kräver styrka, men framförallt tar det energi.

 

 

För några månader sen så började min vänsterarm spöka mer än vanligt och vissa dagar kunde jag knappt hänga i den. Den liksom "ger upp" och släpper taget. Känselbortfall och ingen styrka.

En annan person hade kanske kollat upp det direkt, men jag tänkte att det var min gamla nervskada som bara blivit värre....så jag körde lite rehab men sen fortsatte jag.
 (tänk om jag kunde göra som jag lär liiite oftare) 

 

Hursomhelst om vi ska göra en lång historia kort så var den riktigt kass precis i början av säsongen och jag tog det "mogna" beslutet att inte tävla iår....
men när jag fick frågan om EM bara några veckor innan start kickade min nyfikenhet igång.
"tänk om armen klarar det"

Något inne i mig var för nyfiken för att inte prova... och det är just min nyfikenhet som gör att jag utvecklas och vågar anta utmaningar i livet.
Oavsett om jag är livrädd för något och helst vill springa därifrån, så säger jag oftast JA ändå, bara för att jag är så nyfiken på hur det kommer gå.

Inte alltid en jättebra egenskap, men jag väljer att tro att det ger mig mer än om jag inte hade det.

 gammal bild från min rehabtid i tyskland 

 

Idag kollade jag äntligen upp mina krämpor.. och det visade sig att jag haft ytterligare ett nervproblem. 
Tydligen så har jag blivit av någon anledning (förmodligen något fall) sne i revbenen.
Revbenet som ligger/legat helt snett... C7 trcker på en nerv vilket resulterar i känselbortfall, smärta och minimal styrka i de muskler som styrs därifrån. 

Traps, speciellt uppertraps är en otroligt viktigt muskelgrupp när det kommer till överkroppsstyrka som är avgörande i sporter som ocr och klättring. 

Vilket jag verkligen fick uppleva på EM iår, ett jobbigt smärtsamt men lärorikt mästerskap. 

"Hur kunde du ens genomföra tävlingen, med EN fungerande arm?" 

- Med pannben kommer man långt.. 

 

OM det var skönt att få detta bekräftat efter att vara meter ifrån PALLEN på EM, men armen bara gav upp. Äntligen kommer jag kunna släppa den frustrationen. Det finns en förklaring. 

 
 

 

Jag är så glad, för detta gav mig nytändning.. jag ska bli helt smärtfri en dag! 

För att jag vill leva ett smärtfritt liv, för att ingen trodde det skulle gå, för att jag vill inspirera Er till att ingenting är omöjligt.

 

 

Kram och tack för ni kikar in här, 

E

 

Instagram:

@breakitandyouwillmakeit

Till top