I just want to call you

Allmänt / Permalink / 0

Livet är verkligen en berg-ochdalbana. 

 

Och det är något jag alltid vill dela med mig av. 

Det är okej. Livet är så. Det går upp och ner, hit och dit och vi kan aldrig veta vad som väntar runt hörnet. 

Genom att stärka upp dig själv både fysiskt och mentalt så kan du hantera det oväntade och oförutsägbara bättre. 

Man blir liksom bättre och bättre på att hantera motgångar och jobbiga saker i livet, ju fler gånger man behöver ta sig förbi.

Precis som med träning, så blir vi bättre på det vi tränar på... det vi gör om och om igen. 

 

Men ibland är man inte beredd, ibland vet man inte hur man kommer reagera. 

Ibland bara kommer det över än. 

.

 

I lördags kväll när jag var påväg hem efter två fullspäckade dagar med otroligt mycket intryck, glädje och kärlek kände jag mig överväldigad och SÅ glad. 

Trots det så känner jag helt plötsligt tårar som rinner ner längs mina kinder. Från ingenstans, mitt i tunnelbanan. 

Och det slog mig, att jag så gärna ville ringa pappa och berätta. 

Ringa med den där sprudlande, kvittrande tonen som han älskade att höra, glädjen som bubblade över när jag lyckats nå ett mål, vunnit en tävling eller bara vill dela med mig av något jag uppnått. 

 

Han var alltid så stolt. Stolt som en tupp. Mitt största fan, som hade full koll på ALLT jag gjorde. 

Han som alltid trodde på mig och visste att jag inte ger upp förens jag når dit jag vill. Han som jag fått min envishet ifrån (och såklart från mamma också)

Min älskade pappa som jag saknar varje dag ♥️

Jag vill bara ringa och berätta. 

Du hade varit så stolt

 

Till top