someone

Allmänt / Permalink / 0
Alltså jag har försökt publicera ett blogginlägg så länge nu, 
men det gör ont i mig att läsa igenom det.
 
Det är om tiden då jag inte mådde bra.
tiden då jag var "lost".
Tiden efter jag brutit nacken och tvivlade på om jag någonsin skulle bli glad igen. 
 
Det gör ont i mig att läsa att jag mådde så pass dåligt. 
Det gör ont i mig att veta att jag kastade bort så mycket tid av mitt liv på att må så. 
Det gör ont i mig att veta att den lilla 18-åriga tjej som jag då var INTE är den enda. 
Det gör ont i mig att jag inte kan hjälpa fler. 
 
 
 
Jag mådde verkligen inte bra på den tiden och jag tror ni alla kan se det.
Att straffa mig själv var mitt sätt att fly från smärtan jag bar inom mig. 
Jag saknade mitt gamla liv, visste inte vem jag var eller om jag någonsin skulle kunna leva ett aktivt liv igen.  
Det tog hårt. 

Inte förens jag bestämde mig att KÄMPA på riktigt kunde jag börja resan mot ett lyckligt, starkt och hälssosamt liv.
 
Det har inte varit lätt, men jag vet att ingenting är omöjligt.
 
Det är upp till DIG.
hur vill du leva?  
 
 
 
Jag ber dig, snälla, snälla du som läser det här och inte mår bra.... VÅGA be om hjälp.
VÅGA ta det där steget som känns läskigt.
VÅGA vara svag... det är det starkaste du någonsin kommer kunna va. 
 
 
 
Jag finns här om du behöver någon att prata med. 
Jag önskar själv jag hade haft någon som mig, att bolla tankar med. 
 
Någon som gått igenom en livskris, identitetskris och självskadebeteenden. 
Någon som tagit det där läskiga steget, någon som klarat den där smärtsamma resan till välmående.
Någon som vet att det går att må bra igen. 
 
Någon som lyckades BREAK IT and MAKE IT.
 
 
 
 
 
 
 
Jag kan vara din någon <3
för jag lovar dig det går att må bra igen ;) 
 
 
 
 
 Tror jag väntar med att publicera det där inlägget som känns tungt. 
Detta var tillräckligt tungt... 
Men jag hoppas det kan inspirera någon där ute till att ta det där steget. 
Ingen annan kan ta det åt dig.
 
 
 
 
Till top